Gick för någon dag sedan in på Noc som är en sida för föräldrar vars barn har en ovanlig kromosomavvikelse.
Till min stora förvåning så var det en liten tjej som hade samma diagnos som Leo. När han fick diagnosen sa läkarna att det är en så ovanlig sjukdom så att chansen att någon skulle ha samma var lika med 0, men tji fick läkarna.
Visst det känns inte roligt att veta att ett till barn har samma med tanke på att det är ett rent helvete att bearbeta chocken och veta att ens barn inte kommer bli mer än 67 år. Men känns skönt att man kan dela tankar och funderingar.

Leo har sedan han var 4 dagar genomgått många undersökningar.
Både ultraljud på hjärta, lungor, hjärnan, magen och kollat nerver.
Så han har varit med om en hel del i sitt liv, vi går med jämna mellanrum till sjukhuset för återbesök och habiliteringen då han inte kan sitta eller något som en 1åring egentligen ska kunna göra.
Snart ska jag skicka in en ansökan om personlig assistent till han så att han kan gå på dagis som alla andra barn och jag kan få börja jobba.
Och jag vet att han kommer ha världens bästa assisten som jag litar på till fullo.