Nu har jag fattat mitt beslut, jag har gått och tänkt på det så himla länge sådet nästan har gjort ont det är inget jag har velat.
Men jag har känt att det skulle vara bäst eller om man säger mycket bättre än vad det är nu. Att inte få säga vad man känner m.m går mig så frustrerad. Att veta att det finns något bättre där ute stärker mig och veta att det kommer bli bra får mig att kämpa att inte tänka för mycket men att planera.
Ska kolla upp lite utbildningar har hittat en del men vet inte exakt vad jag ska välja men först av allt ska jag plugga upp min matte, jobbiga är att jag är så jäkla kass på huvudräkning min lärare stoppade en miniräknare i handen på mig, det är iag iof väldigt glad över för min matte har blivit så himla mycket bättre.
När jag började i Alingsås så hatade jag verkligen matte fanns inget värre men min lärare som jag hade då, visste vad som hade hänt mig och att jag hade dåigt självförtroende och såg att jag var bra på matte bara jag trodde på mig själv. Han påminde mig några gånger att han trodde på mig och att jag var bra på matte, i slutet av året var jag nästan bäst på matte.
Så det blir matte och Engelska för mig, sedan blir det kanske barn och ungdomssjukvård, skulle vilja jobba på neonatalavdelning eller något liknande.
Jag har en massa planer för framtiden och det ska jag uppnå, nu när jag har min älskade son så känns det 1000 gånger viktigare att lyckas i livet så att han får en bra uppväxt och ja det ska han ha det ska inte vara en massa flytt dåligt med pengar m.m utan jag ska plugga få ett bra jobb jag trivs med!
Ja det var allt om framtidssnacket för idag!

Nu ligger Leo och sover, han har varit vaken ett bra tag så han sover som en stock!
Idag har det varit en städ och handla mat dag för mig, känns riktigt skönt att få gå ut i solen och se att all snö har börjat smälta, det är många som har sagt att det ska bli snoväder i VG men jag har inte sett en enda snöflinga idag.

På tisdag har jag och en kompis bestämt att vi ska ut med barnen på en promenad, eller ja det kanske blir en fika iställe, vi får se vad vi får för oss.
Längtar så himla mycket tills snön är borta och solen skiner hela dagarna så att man kan gå med vagnen vid slussen, det var de första jag ville göra då Leo föddes, men innan vi hade lämnat sjukhuset och karantänen hemma så hade det blivit höst och cafét hade stängt.
Känner att jag missade så mycket av hans första tid när vi låg där och det är så mycket som ligger och gnager varje dag, men det är tur att man har en familj som stöttar en och finns där.
Vet att det inte är många som vet hur det är att va i den situationen och det önskade att jag kunde säga att ingen ska få gå igenom det, men jag vet att det bara skulle vara en lögn!
Nu förtiden så tar jag och L en dag i taget och tränar varje dag för att han ska kunna sitta själv och krypa som dom flesta barnen i hans ålder börjar göra nu men träningen går iallafall framåt och han har börjat sitta i några sekunder sen tappar han balansen sen har han fått ligga på golvet och träna på att vända sig från rygg till mage och det är han riktigt duktig på, han märker nu att han kan göra en hel del så han är mycket lugnare nu.
Maten går mycket bättre och det är väl snart dags att ringa till sjukhuset och be dom skicka mer. Sen han började med maten så sover han hela nätter han somnar vid 21-22 och sover till 06-07.

Idag har det varit en riktigt underbar dag, sov hela natten och när jag vaknade på morgonen hade jag en himla massa gratulationer, och senare på eftermiddagen kom pappa och irene och fick blommor, en riktigt fin bok och doftkrus så nu ska jag banne mig röja i hela lägenheten och sprida kruset.
Ikväll blir det att mysa med min underbara son och träna han lite för nu går det framåt som bara den!
Är så himla lycklig, att jag har en sån fin familj och inga svårigheter i livet. Känner att det som jag gått igenom innan har gjort mig så himla stark så dagarna det kommer motgångar tänker jag bara positivt och ser framåt.
Nu sen Leo föddes är de det ända man kan göra, ta en dag i taget och le och tänka vilket underbart liv man har.

Imorgon så ska jag åka till Överby och handla lite mat och saker till tårta och på söndag kommer älskling hem!
Har sökt 4-5 lägenheter så hoppas jag får någon av dom helst den jag verkligen suktar efter!

Idag åkte vi till Näl´s ögonmottagning, för att kolla Leos syn, och det visade sig att han skelar och är närsynt på ena ögat så nu får vi en remiss till en skelspeciallist, tror jag det heter och sen får vi komma tillbaka till ögonmottagningen om 6 månader och se om han behöver glasögon.
Han var verkligen duktig när han fick ögondroppar, dom sa att det flesta barnen under 1 år blir oftast ledsna men Leo började skratta direkt efter det var riktigt roligt att se och absolut ingen sur min på undersökningen.
Tror att han har härdat ut nu med tanke på alla undersökningar han har gjort.

Tyckte att han var så duktig idag så jag tänkte gå och köpa en leksak till han, men hittade ingen så det fick bli ett par skor iställe.
Nu har jag och Leo varit ensam hemma i snart en vecka, känns både trist och skönt på samma gång. Det har varit mycket mys, och han har gjort jätte många framsteg i utvecklingen på bara en vecka.

På onsdag så ska vi till bvc för läkarbesök hoppas att han har gått upp mycket då så att jag kan ge en jäkla min tillbaka till bvc sköterskan.
Efter det besöket så ska jag ringa gamla bvc och skriva in oss där istället.
På torsdag ska vi åka till Vänersborg för att gå på habiliteringen undra hur det kommer att gå har inte hittat någon buss som går dit men får ringa i,orn och se hur man tar sig dit.

Har fått tider till ögonläkaren dietisten habiliteringen och neurologen nu. Så nu är allt på gång igen, har pratat med en himla massa försäkringsbolag och jag förstår inte varför don inte kan behandla alla barn lika. Min son kommer ju inte få en försäkring som han behöver.

Blir ett kort inlägg nu, för leo börjar bli lite rastlös nu och snart är det träning för han som gäller och mat.

Tänkte passa på att skriva lite medans Leo sover. Han har blivit förkyld igen och världens hosta har han haft så har inte blivit så mycket sömn för oss.
I torsdags så skulle vi ju till Sahlgrenska för att han skulle få nålar i muskler och leder för att se hur allt fungerar, usch ryser bara jag hör det.
Men läkaren ringde dagen innan och sa att läkaren var sjuk så ja då blev det inställt igen, vill bara ha det överstökat nu. Torsdagen den 4e då jag och T firar 1år så ska vi till läkaren igen, vet inte hur jag kommer känna just nu är mina tankar " Nee dom får inte göra illa min älskling!!" men jag vet att det dom ska göra är för hans bästa.

Alla läkaren säger ju att tankarna snurrar i skallen på en när man har fått beskedet oh ja det kan jag lova att dom gör.
Jag vet inte vad jag känner längre, för mina tankar snurrar alldeles för mycket. Dom kretsar kring att jag ALDRIG kommer veta hur han kommer må i framtiden hur han kommer utvecklas mm.

13q deletionssyndrom finns det ca 180 av i värden men just det min älskade pojk har är det inte många som har.
Har suttit och funderat på om jag skulle vilja göra fosterdiagnostik den dagen jag blir gravid, men mitt hjärta säger nej. Varför ska man gå omkring och oroa sig om man får reda på att något är fel och om det skulle vara något fel så är det ju min lilla älskling.
Och sen så är det större risk för missfall efter det, ja som ni ser mina tankar snurrar väldigt mycket!